I A1del1 presenteras detta som artighetsprefix i t.ex. “O-namae wa nan desu-ka.”, men denna har en annan funktion, Bika-go för att göra ord finare och mer eleganta.
Detta utvecklades bland kvinnorna i hovet i 1300- 1500 talen och det är fortfarande så att kvinnor tenderar använda mest, men det blir mindre och mindre skillnad speciellt hos yngre generationer.
Vissa används båda av män och kvinnor. En undersökning om talspråk som gjordes 2006 visar att orden nedan används båda av män och kvinnor.
t.ex.
-
o-kane, o-furo (bad), o-shógatsu (nyårs period),
-
o-kashi (snacks/godis), o-tera (buddhistiskt tempel), o-sara (tallrik/skål), o-shiro (slot), o-miyage (suvenir)
Men eftersom “o” i o-tera grupperas till orden som som kan användas utan “o” enligt NHK*s guideline. Jag tar bort “o” i o-tera i läroboken.
* Japans SVT
FK: Naturligtvis är det regionala varianter.