Under vårterminen och höstterminen har jag tagit ännu ett IT-körkort. Jag funderar på vad ett sådant innebär. IT som i Information Technology. Körkort som en form av bevis, ett steg framåt. Hur kan jag använda IT i min undervisning och vad består mitt körkort av?
Målsättningen var att jag med hjälp av en IT-kurs skulle få grundläggande kunskaper och hitta vägar för en modern, uppdaterad och rolig språkundervisning.
Redan innan IT-kursen använde jag IT i min undervisning. Jag tänker att det är omöjligt att inte använda dator och internet 2015. På internet hämtar jag all möjlig information i både text och bild och fyller i digitala närvarolistor. Med hjälp av min dator gör jag lektionsplaneringar, spelar upp digitala hörövningar osv. Vad jag insett är att det verkligen existerar en uppsjö av pedagogiskt material på nätet. Bara en sådan sak som Pinterest eller YouTube. Material som jag tänker kompletterar, inte ersätter.
Jag använde också verktyg såsom iPad och iPhone i klassrummet. Vad jag aktualiserat är vilka program jag kan använda och hur jag kan använda dem för att förenkla mitt arbete. Jag kan till exempel bygga upp lektioner och lektionsfilmer i Explain Everything, en interaktiv whiteboard med ljud och rörlig bild. Men ett program som Explain Everything, (eller program för självrättande prov och enkäter), kan också försvåra, göra undervisningen mer introvert och irrelevant, och ta mycket tid från det väsentliga, menar jag.
Det som hänt efter kursen är framför allt att jag kommit igång med det som Folkuniversitetet kallar för en blogg. På bloggen, eller kurssidan som jag skulle vilja kalla det, skriver jag framför allt vad vi har gjort under lektionen och förklarar den grammatik som jag gått igenom. Tanken är att lektionsinläggen dels ska finnas för de som inte kunnat delta men också som ett repetitionsverktyg. Jag lägger upp inspirerande filmklipp och har en meny med länkar till nyheter på enkel svenska, radioprogram, språkkaféer, en låtlista på Spotify med mera.
Vad saknar jag då? Vad är mitt problem? Jag har ju fått en rad kunskaper som tar mitt pedagogiska arbete framåt och som hjälper mina kursdeltagare att utvecklas och komma vidare.
Jo, under kursens gång saknade jag förankring i verkligheten. Den som är här och nu. Jag vet inte om jag tror på ett helt och hållet digitaliserat lärande. I ett verkligt klassrum finns både wi-fi och fysiskt material såsom pennor, papper och böcker. Och det tror jag är en bra sak. I ett verkligt klassrum äger faktiska möten och samtal rum. Jag tror att man lär sig ett språk just där och då i klassrummet när man blir tvungen att kommunicera och vill uttrycka sina åsikter, sina känslor, sitt liv. När man vill nå fram med information och får möjlighet att kommunicera den. Verkligheten tas in i klassrummet genom kursdeltagarnas ord och berättelser. För det behövs faktiska deltagare och en lärare, snarare än skärmar, trådlösa nätverk och alternativa whiteboards. Det är i sådana möten som jag vill agera lärare. En som hjälper till, vägleder, utvecklar, inspirerar och uppmuntrar på vägen. Tittar deltagaren i ögonen inte ner på en skärm.
Jag eftersöker IT-pedagogik med relevans och förankring i den verklighet som vi lärare befinner oss i just nu. Jag vill ha inspiration, handfasta tips, lektionsupplägg, sådant som utvecklar, kompletterar och förbättrar samt gör undervisningen mer relevant och mer intressant både för mig som lärare och för mina studenter/elever. Jag behöver mer innehåll. Det behöver jag. Också en rad prylar för att kunna använda tekniken…